Strindberg – igen

Har tillbringat ett par timmar i Röda Bergen i Stockholm för att titta på en gårdsrenovering. Ett underbart stycke kulturhistoria som inte kan annat än inspirera. Trädgården är ritad av Ester Claesson, en av de första kvinnliga svenska trädgårdsarkitekterna som ville byta bort städernas gårdshus mot gemensamma öppna gårdar där varje hus hade en egen hörna för plantering men där allt skulle se ut som en enhet uppifrån fönstret. Den gamla ritningen finns kvar och utmaningen att sammanfoga de ursprungliga intentionerna med de boendes behov och visioner är både svår och oemotståndlig.

Väl hemma börjar jag genast botanisera och webben blir första anhalt. Det visar sig att Karlfeldts gårdens trädgård är ritad av Ester och när man grottar vidare i tidens uttryck och moden dyker förstås min "gamla kompis" August Strindberg upp. Och för en gångs skull tycker vi lika.  I ”Blomstermålningar och djurstycken” från 1888 skriver han om trädgårdarna i danska Skovlyst och Holte: 

”Och så bär man ut på rabatterna, vad? Bladväxter som icke få blomma. Bladväxter med röda och gula blad, sådana man kan i brist på bättre fördraga om hösten hos den döende lönnen eller jungfruvinet. Och så snart en stackars blomknopp hotar att spira upp ur detta höstlöv så kommer blomsterhataren och skär av den. /…/ Äger man så ett urval av de dyra ogräsen Echinops, Acanthus, Gunnera och flera vederlikar, att fröjda sig åt då har man haft livsglädje för sina pengar!”

För jag vill, som Strindberg, ha BLOMMOR inte enbart blad i strikta strama rader, helst omgivna av kantigt trä eller metall och oftast enbart i grönt, lite mindre grön och lite mer grönt. Trist, o-charmigt, o-mysigt, o-sinnligt.

Hur ska jag hinna?

Rosorna skall gödslas, klippas och pysslas om. Myror i rotsystemet och miljarder av frö-sådda vallmo gör det hela riktigt svårt – för jag har så svårt att ta bort, vare sig det gäller myror, små blad eller idéer och jag har allt för mycket av allt. Men jag tog mig samman och efter första taget med klon gick det lättare och myrorna fick flytta till en annan plats.

Än så länge lite respit innan köksträdgården skall igång. Har hunnit 2 bäddar av 4 och allt är sått, skolat och klart och väntar bara på utplantering: rotselleri, stjälkselleri, kålhuvud, fänkål, squash, pumpa, frilandstomat, kronärtskocka mm mm. Njuter nu av att fortfarande kunna se allt; marken, trädens stammar, landskapet, växterna i vardande. Njuter också av lökväxter vars knarrande, mustigt lysande blad och blommor ger en sån glädje. Njuter också av den blå matta som blev precis som jag tänkt mig :)

Växthus, växthus, växthus

Idag har jag pratat golv. Kalksten eller tegel, och i såna fall vilket tegel? Jag håller envist kvar vid tanken på att ett växthus skall vara en lite ruff miljö. Där utekänslan är påtaglig och innecomforten måttlig. Men ett ställe dit man tar sin tillflykt och får skydd, men inte mycket mer! För allt står ju i relation till vartannat och en snålkall vår ger många skäl att tillbringa en stund bakom glas.  Och golvet då, jo det skall väl också avspegla samma känsla – att detta är ett rum helt olikt alla andra, ett rum utan krav på putsade ytor, där även spindelväven kan få gå i full blom. Och då är golvet en del av det.

Trädgårdssonat för 4 händer

Har spelat 4-händigt med min trädgårdskunniga mor idag. Det är oändligt mycket roligare och oändligt mycket mer blir gjort när 4 händer jobbar. Och i mitt universum är detta en samvaro som överträffar alla middagsbjudningar och kaffesittningar – att göra något tillsammans!  Och vi fick så mycket gjort att vi faktiskt börjat skönja en kontur på den trädgård som skall bli Vanstas. För det räcker inte med att ha fantastiska murar och världens vackraste växthus :) det ska till en trädgård också!

Traktorn var äntligen igång och våra stora träd kunde, inte en sekund för tidigt, komma ut på "grönbete" efter en vinter under artificiellt ljus i källaren. Stort, tungt, otympligt men nödvändigt. Ny jord och för vissa nya krukor. Haddonstones underbara stenkärl ger många valmöjligheter och ger alla träd en skön inramning. Stampade rötter fick sig en omgång, varsamhet gör ingen glad i det läget men hot går oftast hem. Så fram med kniven och sekatören, klipp av, skär bort och skapa ny livskraft, ny vilja.

Nu är det bara resten kvar...

Krokus

Beundrar mina krokusar som idag har stått skamlöst vidöppna mot vårsolen. Har placerat dem som en liten frälsningsarmé för de som söker meningen med vintern.  Den Krokus vi ser är förstås ingen guldtyngd saffransblomma utan en helt vanlig vårkrokus (C. vernus). Enkelt – en knöl och en blomma, nåja några basala blad kan man hitta om man letar. Men vem vill hitta bladen med en sån blomma?

Hur som helst så tycks de flesta av mina David Austin rosor ha klarat vinter. Tog fram sekatören för vad har egentligen Björkens löv med rosorna att göra, är det tillväxt är det dags att klippa. Förra årets blomning var lång och vacker, tung och doftande, fyllda bollar av färg. Jag älskar dem !

Växthus i Mälarhöjden

Det är alltid lika roligt! Att träffa kunder och medverka till att förverkliga en dröm om växthuset. Så många längtar efter att få sticka nävarna i jorden, att få så och se, att få planera och skapa med levande materia. Och ja, det är underbart! Idag gällde det flytt av en bod för att ge plats åt nya växthusdrömmen. Knepigt byggtekniskt som måste lösas. Men allt är möjligt.