Beundrar mina krokusar som idag har stått skamlöst vidöppna mot vårsolen. Har placerat dem som en liten frälsningsarmé för de som söker meningen med vintern. Den Krokus vi ser är förstås ingen guldtyngd saffransblomma utan en helt vanlig vårkrokus (C. vernus). Enkelt – en knöl och en blomma, nåja några basala blad kan man hitta om man letar. Men vem vill hitta bladen med en sån blomma?
Hur som helst så tycks de flesta av mina David Austin rosor ha klarat vinter. Tog fram sekatören för vad har egentligen Björkens löv med rosorna att göra, är det tillväxt är det dags att klippa. Förra årets blomning var lång och vacker, tung och doftande, fyllda bollar av färg. Jag älskar dem !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar