Tänketid

Tänketid – ett diminuendo-crescendo över livscykeln. Mitt i livet förnimmer vi den bara som ett nästan hörbart pianissimo. Väck upp den! Ett brutalt pukslag innan du förlorar essensen av ditt väsen! Det är en nödvändighet.  Kanske göra som Brännvinskungen LO Smith som byggde sig en ”tankegång” invid sitt sommarbo Karlshälls gård på Långholmen. En lång och ringlande träspång där han kunde gå och tänka ut nya vodkakampanjer.

Någon ”tankegång” har inte jag men för mig räcker det av en halvdags stillhet och mitt huvud är fyllt av nya idéer. För den första förutsättningen för en ny tankegång är ett orört landskap – tomhet, tystnad, stillhet och en uppgiftslös tillvaro.  I en trädgårdsföretagares liv infinner sig tänketid, om den överhuvudtaget infinner sig, på vintern. Ju mer snö, desto mer tid!

Jag har låtit årets tankar snurra varv efter varv kring den nya potager som väntar på att anläggas. Växthuset står där redan och grovplaneringen är klar. Bäddarna är måttsatta och granitmuren kommer nästa vecka. Denna trädgård ligger på motsatta sidan av den långsträckta sandås som löper genom vår trädgård i nord-sydlig riktning. På ena sidan rosenträdgården, tegelparterrerna och vårt underbara viktorianska växthus. På den andra den nya köksträdgården i ett strålande söderläge och i en sänka som ger den en klimatzon är kännbart varmare är resten av trädgården. Mot denna sänka finns en ca 50 kvadratmeter stor, lutande slänt som omsluter dig på båda sidor  när du promenerar ner för granittrappan in i köksträdgården. Det är här som min tänketid har landat.

En jublande perennrabatt i blått, mörkt lila och rött. Omgiven av en skyddande lavendelhäck. Med Alunrotens pigga bladverk och Salvians stolta pelare som bas finns öar av Vallmo och Daglilja. Vårens första hälsning blir röd Tulpan och snart därpå den svarta Violen. Som försommardrottning hälsar vi Vallmo, både en pålitlig perenn sort men också en som skall tillåtas göra statskupp och dyka upp som den vill. Högsommaren pryds av mättade Dagliljor och vajande Vädd för att mot sensommaren avta i Solhatt vars sällskap snart bara är Vallmons skulpturala frökapslar. Tvåhundra plantor är beställda från pålitliga odlare. Jag längtar och väntar och i mitt hjärta fortsätter jag att måla den tavla som aldrig blir färdig.

Höstfest på Färna

För två år sedan ringde Wenche Engström, VD och ägare av Färna Herrgård, och berättade att hon fått en tegelsten av sin man i julklapp. Trevligt tänker jag förstås eftersom jag älskar tegel och ännu trevligare blir det när hon berättar att 6000 sten ytterligare ligger och väntar i en gammal industrifastighet i Skinnskatteberg. Nu skulle äntligen växthuset byggas och jag minns plötsligt att Wenche var en av de första som ringde oss när vi började annonsera Hartley. Vi ses och tycke uppstår som man brukar säga. 

Ca 5 månader senare står där ett 60 kvm stort orangeri placerat där de tidigare omfattande växthusen legat. Wenche är en underbar kund, full av energi och idéer och en genuin önskan och längtan att själv få ordna med sina växter. Vi tänker mycket på Färnas historia och resultatet är ett mörkt blågrönsvart växthus med associationer både till den gamla gjutjärnskulturen men också till slaggstenens skiftande grönblå färg.

Som en ytterligare bonus ber vi konstnärinnan och keramikern Agnetha Spångberg göra en specialdesignad keramikvägg med glaserade plattor som ska ge växthuset fägring året runt. Bland alla de blommor symboler och avbildningar som finns på plattorna göms också Färnas egen järnstämpel.

Mahler i min trädgård

Jag hade igår privilegiet att lyssna på Mahlers 3:e symfoni på Berwaldhallen. Lika omvälvande och välgörande som doften av en ros. Ock lika överraskande och oförutsägbart som min trädgård vars växande och,  icke växande, alltid letar sig nya uttryck. Trädgårdens skapande, eller att skapa en trädgård? Frågan kanske kan ställas till den som skapar musik – är det egentligen jag som skapar eller låter musiken sig skapas?

Min trädgård är definitivt inte beroende av mig. Skulle jag bara hålla mig borta så tar den sig helt egna vägar och en förvuxen trädgård är den mest fascinerande av alla. Den tanken får jag när vi kommer till 3:e satsen och det hela egentligen "borde" avslutas, avrundas. Men inte. Det fortsätter, pågår och tar sig, som det känns, helt egna vägar, som en ranka på min klematis. Och vackrare än så kan det inte vara.

Hur ska jag hinna?

Rosorna skall gödslas, klippas och pysslas om. Myror i rotsystemet och miljarder av frö-sådda vallmo gör det hela riktigt svårt – för jag har så svårt att ta bort, vare sig det gäller myror, små blad eller idéer och jag har allt för mycket av allt. Men jag tog mig samman och efter första taget med klon gick det lättare och myrorna fick flytta till en annan plats.

Än så länge lite respit innan köksträdgården skall igång. Har hunnit 2 bäddar av 4 och allt är sått, skolat och klart och väntar bara på utplantering: rotselleri, stjälkselleri, kålhuvud, fänkål, squash, pumpa, frilandstomat, kronärtskocka mm mm. Njuter nu av att fortfarande kunna se allt; marken, trädens stammar, landskapet, växterna i vardande. Njuter också av lökväxter vars knarrande, mustigt lysande blad och blommor ger en sån glädje. Njuter också av den blå matta som blev precis som jag tänkt mig :)

Trädgårdssonat för 4 händer

Har spelat 4-händigt med min trädgårdskunniga mor idag. Det är oändligt mycket roligare och oändligt mycket mer blir gjort när 4 händer jobbar. Och i mitt universum är detta en samvaro som överträffar alla middagsbjudningar och kaffesittningar – att göra något tillsammans!  Och vi fick så mycket gjort att vi faktiskt börjat skönja en kontur på den trädgård som skall bli Vanstas. För det räcker inte med att ha fantastiska murar och världens vackraste växthus :) det ska till en trädgård också!

Traktorn var äntligen igång och våra stora träd kunde, inte en sekund för tidigt, komma ut på "grönbete" efter en vinter under artificiellt ljus i källaren. Stort, tungt, otympligt men nödvändigt. Ny jord och för vissa nya krukor. Haddonstones underbara stenkärl ger många valmöjligheter och ger alla träd en skön inramning. Stampade rötter fick sig en omgång, varsamhet gör ingen glad i det läget men hot går oftast hem. Så fram med kniven och sekatören, klipp av, skär bort och skapa ny livskraft, ny vilja.

Nu är det bara resten kvar...