Som på isflaken i min barndom

Nu hoppar jag mellan vårens ljuvligheter som på isflaken i min barndom.  Startar tveksam  med lysande tussilago i dikesrenen för att sedan sätt fotvalvet mot snödroppar och krokus – mer säkert men fortfarande i lätt brutna klirrande iskristaller. Snart vågar jag ett längre skutt mot lysande blåsippor på bädd av fjolårets eklöv. Här kan jag stanna en stund på ett flak av pannkaksis, begrunda skogsbackens genomskinlighet. Men snart bär det av med snabba fötter med en fot i påskliljor och en annan bland majvivor. Lite ro får jag på vitsippornas stora, lugna flak som lugnt och stillsamt brer ut sig – en stund av ro i denna vårens smidiga framfart. Hoppar så vidare med krikonblom, rosenmandel som snabbt hämtar sin anda bland tulpaner och gullvivor. Ett våldsamt vårregn tar mig sedan allt närmare högsommarens glaciär där växtligheten snabbt blir likt isvallar. Kompakt och ogenomträngligt ter sig nu grönskan där rosens dofter strilar och smälter samman med dignande klasar av Riddarsborre och rinnande Klematis. Där stannar jag ett tag, orörlig i ödesmättad visshet att detta är flyktigt och därför så stort. Sen kommer den till slut – hösten och sommarens glittrande kristaller driver oåterkalleligt åter i lösbrutna stycken in i vinterns permafrost. 

Höstfest på Färna

För två år sedan ringde Wenche Engström, VD och ägare av Färna Herrgård, och berättade att hon fått en tegelsten av sin man i julklapp. Trevligt tänker jag förstås eftersom jag älskar tegel och ännu trevligare blir det när hon berättar att 6000 sten ytterligare ligger och väntar i en gammal industrifastighet i Skinnskatteberg. Nu skulle äntligen växthuset byggas och jag minns plötsligt att Wenche var en av de första som ringde oss när vi började annonsera Hartley. Vi ses och tycke uppstår som man brukar säga. 

Ca 5 månader senare står där ett 60 kvm stort orangeri placerat där de tidigare omfattande växthusen legat. Wenche är en underbar kund, full av energi och idéer och en genuin önskan och längtan att själv få ordna med sina växter. Vi tänker mycket på Färnas historia och resultatet är ett mörkt blågrönsvart växthus med associationer både till den gamla gjutjärnskulturen men också till slaggstenens skiftande grönblå färg.

Som en ytterligare bonus ber vi konstnärinnan och keramikern Agnetha Spångberg göra en specialdesignad keramikvägg med glaserade plattor som ska ge växthuset fägring året runt. Bland alla de blommor symboler och avbildningar som finns på plattorna göms också Färnas egen järnstämpel.

Nu blommar rosorna på Vansta gård!

Den engelska rosenträdgården är  verklighet på Vansta Gård där skönheter som Galmis Castle och den helt nya Lady of Shalott blommar för fullt!

Engelska rosor är helt oemotståndliga. Jag älskar dess engelska skönheter!! Sirliga, väldoftande, starka färger eller skira pasteller och inte minst blommande, blommande, blommande!

Jag har just nu ett 15-tal sorter direkt importerade från odlaren David Austin. Nya för året är Lady of Shalott som med sina orang-rosa toner lyser upp och Munsted Wood med mättad mörkt nästan vinröd färg.

Förra årets rosor är friska, fulla med blom och knopp utan minsta tillstymmelse till sjukdom. De trivs i den sandiga men näringsrika jorden på Vansta.

På väg till Chelsea Flower show

På måndag bär det av! Dags att besöka Chelsea Flower Show igen och träffa underbara Martin Young som gör våra Swing Seats, sätta handen på en gedigen Oxford Planter, snacka växthus med Michael på Hartley och kanske bli bjuden på en god middag av VD Johnny. Dessutom sätta näsan mot cederträet på Gabriel Ash växthus. Men kanske främst få känna den heta trädgårdspulsen som antingen kan stiga en åt huvudet med orealistiska projekt eller få en att sjunka ner i skosulorna av mindervärdeskomplex. Hur som helst så är denna film, som berättar om det arbetet som just nu pågår, helt underbar och så brittisk. Och jag trivs i England och trivs med engelsmännens cocktail av finess och ruffness.

Se filmen :)
Läs mer om Showen

Växthus, växthus, växthus

Idag har jag pratat golv. Kalksten eller tegel, och i såna fall vilket tegel? Jag håller envist kvar vid tanken på att ett växthus skall vara en lite ruff miljö. Där utekänslan är påtaglig och innecomforten måttlig. Men ett ställe dit man tar sin tillflykt och får skydd, men inte mycket mer! För allt står ju i relation till vartannat och en snålkall vår ger många skäl att tillbringa en stund bakom glas.  Och golvet då, jo det skall väl också avspegla samma känsla – att detta är ett rum helt olikt alla andra, ett rum utan krav på putsade ytor, där även spindelväven kan få gå i full blom. Och då är golvet en del av det.

Växthus i Mälarhöjden

Det är alltid lika roligt! Att träffa kunder och medverka till att förverkliga en dröm om växthuset. Så många längtar efter att få sticka nävarna i jorden, att få så och se, att få planera och skapa med levande materia. Och ja, det är underbart! Idag gällde det flytt av en bod för att ge plats åt nya växthusdrömmen. Knepigt byggtekniskt som måste lösas. Men allt är möjligt.