The garden is in mourning

Ett år före sin död skrev Richard Strauss Vier letzte Lieder. De har jag lyssnat på ikväll, den här gången framförda av Anna Eklund Tarantino i pianoversion med suveräna Bengt Åke Lundin vid tangenterna. Den första sången är precis som våren, överväldigande, överfallande, oemotståndlig. Och det är våren jag redan, fast den första frosten inte ens kommit, längtar intensivt till. Nu är vi framme vid hösten och årets  "aftonrodnad" när allt skall tillbaka, introvert, samlat, förmultna för att sedan bli vår igen. 

Frühling
September
Beim Schlafengehen
Im Abendrot

Vier letzte Lieder skrevs på 5 månader, ungefär så lång tid som vår plats på jorden andas ut. Sen, i september börjar inandningen...den långa inandningen.

September (text Hermann Hesse)
 


The garden is in mourning.

Cool falls the rain upon the
 flowers.

Summer shudders, quietly 
to its end.



Leaf after golden leaf drops
 down 
from the high acacia tree.

Summer smiles, surprised and weary 

upon the dying dream of this garden.



Yet still it lingers by the roses, longing for rest.
 
Then slowly closes its great
 weary eyes.