Lera, kalk & hetta!

Lera, kalk & hetta! Grunden i ett av historiens vackraste material – tegel. Denna enkla brända sten som finns omkring oss sedan tusentals år och är här för att stanna.

Det låter nästan lite för enkelt att forma liksidiga stenar och sedan stapla dessa till väggar. Ändå kunskapen att bränna tegel utvecklats till en stor konst. Tegel har funnits lika länge som människan byggt bostäder. Några av jordens äldsta byggnader är gjorda med tegel men av en mycket enklare utformning än dagens.

Riktigt vackert tegel hittar man numera förstås i England men för våra lite tuffare breddgrader är det bättre att rikta blicken mot tex Danmark. Här finns en storslagen tradition av tegeltillverkning också med ny skandinavisk design. Tidigare byggnadstraditioner har ställt teglet lite i skamvrån och man dolde det med ytputs och ornament. På stadshusen såg man det råa teglet bara mot bakgårdarna. Men oavsett var tegel i förhållande till trä så mycket mer robust och inte minst brandsäkert och runt sekelskiftet 1900 fick det sitt riktiga genombrott. Numera kan man välja på underbart förfinade fasadtegel, gjorda enkom för att få så vacker yta som möjligt.

Tegel är särskilt lämpligt för trädgårdens många byggnader genom sin förmåga att hålla värme. I orangeriet eller mot trädgårdsmuren ackumuleras värmen i väggen till den svalare natten och ger växterna en jämn och varm temperatur. Men inte nog med det. Tegel som är 100% naturmaterial verkar också fuktujämnande och absorberar fukt. Ett hus av tegel upplevs alltid som behagligt. Och ja, tegel är lera. Riktig lera som grävs upp ur marken och bearbetas med värme.

Det här fina danska marktegelt kan man köpa hos oss på Vansta

Föroreningar i leran som alkalier, järn, kalk och magnesium ger teglet olika färger. Den renaste leran blir vit när den bränns, de eldfasta lerorna ljust gula, de mer järnhaltiga gulröda och röda, och de med viss proportion av kalk och järn vid bränning med tillräcklig lufttillförsel gulgröna eller, om de är kalkfria, blåsvarta. En tegelsten är färdigbränd då den efter avsvalning, är fullt frostsäker och har erhållit övriga önskade egenskaper: styrka, färg, täthet.

I mina ögon finns det få saker som är så vackert som tegel i en trädgård. Murar, odlingsbänkar, orangeriets väggar och golv, trädgårdens slingrande gångar eller varför inte en ”Moongate” eller en välvd port kanske med en dörr av massiv ek. Men vackrast nästan när det ligger som golv i en paviljong eller en vinterträdgård.

Det här är ett helt magiskt tegel i storformat med 53 cm långa stavar. Finns på Vansta Trädgård

Tveklöst är att antal murförband och markmönster vittnar om hur tegelkärt ett land är. Jag kan ibland vara beredd att be på mina knän för att få en kund att välja tegel till markbeläggning istället för de otal betongstenar som just nu översvämmar marknaden och som, hur de än försöker med form och färg, aldrig kan komma ens i närheten av karaktären av en äkta tegelsten. Traditionen vilar tung inte bara från engelsk trädgårdskonst utan finns också på närmare håll i tex Danmark. Information om murarkonsten kryllar av begrepp och metoder om jag söker den i England medan den här hemma är ytterst begränsad. Begrepp som Flemish bond, Double English Cross bond eller Raking Monk bond är bara tre av alla begrepp som samlar konsten att sammanfoga tegelstenar. Kommer vi sedan till förband där muren inte har en bärande funktion eller stenen ligger på marken närmare vi oss konstens gränsland där stenar skapar vävar av form och färgkombinationer.

Europas trädgårdar är byggda i tegel, genom historien har tegel följt i människans spår. Tegel har ett uttryck i färg, form och ytstruktur. Det är nära släkt med glaset, oljefärgen och marmorn. Färgerna skapas i symbios mellan kemiska ämnen och hettan från ugnen, effekterna av förhållandet mellan kalken och järnet. I mina drömmars trädgård har jag byggt en en slingrande hög mur med friser och öppningar, gömda grindar och pampiga portar, vackert ornamenterade murkrön och stolpar krönta med pinjekottar. I Rosenträdgården på Vansta Gård finns en hel del tegel stödjande terrasser där rosorna samsas om utrymmet tillsammans med salvia och prydnadsgräs. Varje minut i min rosengård av tegel är en glädje.

I de många samtal jag har om växthus och orangerier kommer man förr eller senare till golvet. Jag hävdar alltid att golvet i ett glashus är juvelen i kronan. Utan omtanke om golvets material och design haltar hela rummet och saknar en ofantligt viktig dimension. I Sverige saknar vi lite av traditionen av att ha estetisk omsorg också om de byggnader som byggts enbart för nytta. Naturligtvis finns det undantag men på det hela taget har vi genom traditionen hellre ett robust och användbarhetsperspektiv än ett estetiskt. Jag drömmer om en framtid där både kvalitet och estetik i trädgården premieras på lika nivå som i våra bostäder. För vad är väl mer sinnligt än att öppna glasdörren till ett orangeri, mötas av doften av blommade citrus och sätta foten mot ett solvarmt tegelgolv som lagts med omsorg i ett sirligt fiskbensmönster med stenen på kant. För mig helt magiskt!