I VANSTAS TRÄDGÅRD

Sommarplaner bland isrosor – krönika i Home & Country december 2010

För en sann trädgårdsälskare är det alltid sommar. Jag är en sån. Även när snön lagt sig och fåglarna tystnat pågår i mitt trädgårdshuvud full planering. Nu finns äntligen tid för det. Någon sa en gång till mig ”plans are nothing, planning is everything”. Det har jag definitivt lagt på minnet, inte bara i mitt trädgårdsliv.

Då, när solen värmer och fuktigheten ångar, har jag fullt sjå att hålla växandet i schack. Jag tror mig då vara nödvändig och oersättlig men vet innerst inne att min trädgård definitivt inte är beroende av mig. Skulle jag bara hålla mig borta så tar den sig helt egna vägar. Lite grann som sista satsen i Mahlers tredje symfoni eller Highgate cemetry i London. De båda har det gemensamt att de bara fortsätter, pågår och slingrar sig ostyrigt och sökande, som en ranka på min Clematis. Vackrare än så kan det inte vara.

Konkret uppmanar jag alla att ägna vintern åt kompostering. Inte bara av trädgårdens avfall och överblivna rester utan också av tankar och idéer. Med en fin mix av kväve, kol och vatten, nedbäddat under ett skyddande halmtäcke kan även de tröttaste blad omvandlas till fin mylla där nya frön kan gro. Men inte utan en vinter först. Vintern ger denna nödvändiga halvhalt mellan skörd och ny grodd där sommarens många idéer får tid att komma igenom kylans välgörande tröskverk. En tid när naturen stannar upp och visar sitt skelett. Där stammar och grenverk, stenar och stigar skulpteras fram ur sommarens döljande grönska. Då blir också tankar och idéer klara och tydliga. Vackert och välgörande.

Mina egna tankar upptas mest av rosorna. Jag älskar mina Austinrosor som alla säger är så svåra men som månad efter månad ger mig mångfalt mer än jag förtjänar. Den första blomning kommer strax efter midsommar för att därefter, som en lugn andning, återkomma med sina tunga nöjda huvuden ända in i oktober. I min rosenträdgård, inramad av tegelmurar, samsas skönheter som Glamis Castle, Crocus Rose, Pat Austin. Och inte minst den blyga Lady of Shalott . "She has a lovely face; God in his mercy lend her grace, The Lady of Shalott." som Tennyson skriver i den berömda dikten.

Milt doftande rosor i vitt, creme, gult och koppar omgivna av ett violett hav av lavendel och salvia och med skummande vita gäss i form av silverarv. Som en trumpetfanfar till sommaren reser sig senare en och en halv meter höga Riddarsborrar i ljust blått och vitt. Årets nytillskott är blåblommande Clematis som är tänkt att kasta sig över murkrönet likt ett vattenfall.  Vi får se hur det går med det.

Nu sover de alla med en polokrage av torrt hö runt rothalsen. Stilla och väntande på vårens värme, min stränga sekatör och en god giva svart guld från trädgårdens vänner fåren. Sedan, strax innan de första knopparna brister, generösa nävar kalk som ger både liv och skyddar mot svampsjukdomar. Men först vinter.

Förväntan och förtröstan. Två ord som jag håller nära hjärtat en tid när trädgårdsdrömmarna komposteras och det bara finns isrosor att plocka.