I VANSTAS TRÄDGÅRD

Själen behöver större rum än kroppen – sagt av ingen mindre än August Strindberg och lika sant som att kärlek behöver kyssar. Och vad ger mer rymd är ett rum helt i glas. 

Min krönika i Home & Country 3/11

Orangeriets historia är lång och kantad av långa resor och äventyr. Jakten på exotiska växter, mäktigt doftande blommor och saftiga frukter förde människan många varv runt globen i en tid när detta alls inte var så lätt som nu. En citrusfrukt på bordet gav status, ett Mullbärsträd gav siden och myrten kransen till bruden eller livsviktig medicin. Lusten till en egen Edens lustgård under en glaskupa har alltid varit och är fortfarande stark och vi ser samma längtan långt tillbaka i tiden i det gamla Rom eller hos Morerna i södra Spanien.

Vad är då tjusningen med att odla palmer i ett land med tjäle och djup snö? Är det bara ytterligare uttryck för människans önskan att vilja ha det vi inte kan få eller lusten att erövra och att samla. I Europa tronar många magnifika orangerier och liksom utropstecken manifesterar de kraften i denna önskan. Dessa glaspalats som än idag lockar besökare i en aldrig sinande ström är i sanning en samlandets triumf där det som samlats lever vidare och sätter egna frön många generationer senare.

Lyxen med det egna orangeriet är numera av en helt annan art. Idag är det mer fråga om möjligheten att ha ett helt eget rum och helt egen tid i ett liv som för de flesta är mer stressat än det är hälsosamt. Ett själens växthus, lugnt och tyst där aktivitetens tempo sätts av naturen själv och inte kan forceras.  Här finns tid och plats att insupa livets egen kraft genom små sticklingar och groddar. Kanske är det också växthusets transparens vi längtar efter för det är något magiskt med rummet i glas. Här koncentreras livets eget ljus och enbart att befinna sig där är gott nog för att få ny energi och kreativitet. ”Ett liv utan glashus är en börda” skrev mycket riktigt författaren Paul Scheerbart i början av 1900-talet.

Numera finns möjligheten till ett eget orangeri för så gott som var och en med en plätt, odlingsbar eller inte. Bland det stora utbudet av mer eller mindre tillförlitliga ostkupor står det Engelska växthuset som okrönt drottning där Hartley Botanic får ses som det bästa av det bästa. Ett elegant men superstarkt växthus med rymd, volym, gedigenhet och tidlös design som ger livsglädje för många generationer. Har man bara en altan eller balkong kan ett minidrivhus som The Patio vara ett alternativ. Här ryms allt från sådd till skörd i små nätta portioner att lägga direkt på tallriken .

Vår tids levnadsstandard så bra att vi unnar oss att ha alla våra utrymmen uppvärmda till rumstemperatur. Växterna vantrivs medan vi tassar runt i strumplästen.  I detta avseende var det bättre förr då det fanns jordkällare och oeldade "finrum" och svala verandor där pelargoner och andra växter kunde sova sin vintersömn. I våra dagar krävs ett särskilt rum, inte bara för att skydda mot oönskad kyla utan också mot oönskad värme och torr inomhusluft – ett orangeri! Du behöver kanske inte lägga ambitionsnivån lika högt som Ludvig XIV som på Versailles hade 3000 Pomeransträd planterade i stora träbaljor men ett citrusträd är ett måste och då helst en Pomerans. Ordet Orangeri kommer just från franskans orange som betyder just pomerans.  Andra växter för vackra krukor är myrten, lager, kamelia, fuchsia och förstås fikon.

Så kan du stänga dörren om dig, andas in, förnimma naturen därutanför utan att behöva frysa om näsan, och njuta en fuktig värme och doften av mull och en nyss utsprungen citrusblomma. Eller att med en väl vässad kniv skära av en saftstinn gurka eller låta tänderna glida in i det söta köttet på en hemodlad solvarm tomat. Det är nutidens lyx. Det är livskvalitet.