I VANSTAS TRÄDGÅRD

Jag är redo! Det går bra att komma nu vår! Fröer är beställda, trädlistan är lång och vågad med järva satsningar som Kejsarträd och Judasträd. Rosorna återkommer vi till alldeles snart och den som vill får hänga på min årliga beställning.

Årets riktigt stora trädgårdprojekt skall bli resning av åtminstone 4 av de sex kolonner från Haddonstone som ligger i stora trälådor och väntar. De har legat där bra länge och hindret har varit mest av mental art – att bestämma var de skall placeras och dessutom vara enig med maken Björn. Men igår kväll pustade vi ut i en gemensam tanke: par om par på ena sidan av den enkla gång som sträcker sig längs med den ås av sand som går genom vår långsmala trädgård. Vi förstärker på det sätt denna ryggrad och skäms inte för att ta i. Wisteria ( den nya härdiga) och några Austionrosor skall få klättra och bilda mjukhet mot den karga stenen. I fonden rohdodendron eller Azalea med en centralt placerad staty, inte för stor. Där kan man slinka in, eller bara kasta en snabb blick när man passerar och tänka – oj!

Vidare är Gullregn beställda för plantering vid den långa tegelgångens ena sida, inte hela men i grupper och med stöd av bågar tänker jag mig att det blir en härlig promenad. Har tvekat inför plantering på detta ställe då någon en gång sa att det var synd att fylla ut den fria luften. Men nu har jag centrifugerat den kommentaren och kommit fram till att då blir det ingen trädgård. Kontrasten är konsten – från det öppna till det slutna, ljus och skugga! Våga våga!