Eld och rök

Vi har varit tvungna att ta ner en hel mängd med ask i den gamla park som omger Vansta gård. En sorg på många sätt. Att sätta sågen till ett träd som kanske tagit ett par 100 år på sig att bli hög och ståtlig skär i mitt hjärta. Jag förgriper mig – ja det känns faktiskt så. för vilken rätt har jag att bestämma över ett träd som stått där bra mycket längre än jag vare sig har eller kommer att stå. Men det är väl herdens plikt. Eller odlarens; att välja och gallra, ta bort för att ge plats, spara det som är friskt och starkt till förmån för det som är sjukt och svagt. En evolutionens lakej skulle man kunna säga. För våra askar hade dött – askskottssjuka heter det. Och nu är det röjningsdags. Elden pyr dygnet runt, krattan går, och veden staplas...
Läs även andra bloggares åsikter om